Åmål – när ingen får välja
För en vecka sedan efter att jag rundat av distriktsstyrelseutbildningen för Skaraborg så begav jag mig upp till Åmål för att bedriva valkampanj. Jag hade inga större förväntningar på att värva folk eller att folk skulle vara intresserade, men skolan var bedrövlig. Det var helt dött på diskussioner, dialekterna gjorde mig illamående och skolans nonchalans kring att inte släppa in riksdagspartiernas ungdomsförbund oftare är vidrig.
Lärarna på skolan tror verkligen att de kan förmedla alla olika ideologier och partiprogram på lektionerna. Bevisligen hade de fel då det inte gick att få till mer än en eller två diskussioner, oavsett kaliber på samtalen. Folk var så genuint ointresserade och inte ens de oliktänkande ville diskutera med oss. Trots detta så är jag nöjd med att ha spenderat en vecka gymnasiet tillsammans med Magnus, Johan och några slappfisar från DS och en Love. SDU var där och fick verkligen ingen respons alls trots att Åmål är såpass rasisttät ort.
Skolverket släppte för ett tag sen en rapport som gör det möjligt för alla riksdagspartier att få komma dit, samtidigt. Tyvärr är det svårt att få någon diskussion med elever när det blir en sådan gigantisk hetsjakt på folk. Tävling- och machomentaliteten växer som ogräs bland de olika förbundens representanter, oavsett kaliber på materialet. Skolverkets rapport till all ära, men den har brister och gör det lättare för rasistiska och nazistiska förbund att komma in på skolan.
Släpp in, men bjud inte upp till dans!
